I do my best to make you disappear... you and the pain I strugle with.
Det har satt så fula och djupa sår.. sår som aldrig helt kommer läka!
Det kändes så fel att vara där, jag kände mig nästan illa till mods.. men det var sista gången.
Aldrig mer.
Sakta men säkert så försvinner du ur mitt liv och är snart bara ett minne blott.
Det blir bara så tydligt, nästan för tydligt..
Varför ska allt i din värld verka så svårt?
"Självklart, vill du göra det så lägger jag ut nyckeln.. hoppas du är okej"
Varför trodde jag att det skulle vara så enkelt den här gången? Att du skulle vilja hjälpa mig..
"Vi får ta det en annan gång.."
Jag ville inte träffa dig om det var det du trodde, jag hade inte tänkt möta din blick idag.
Det är jag abslout inte redo för än.. att möta dig och att se dig i ögonen.
När den dagen väl kommer, om den dagen kommer, så kommer det vara med nya ögon jag möter din blick.
Du kankse kommer tycka att min blick är förändrad, kankse kommer du uppfatta mig som kall och tycka att min blick bara är tom och inte äns närvarande?
Det är för att dom ögonen jag en gång tittade på dig med.. den blicken och den längtan och kärlek mina ögon en gång beskrev när jag såg dig, allt det är försvunnet.
Dom ögonen kommer du aldrig mer att få se, inte heller dom läpparna som en gång log mot dig..
Aldrig mer kommer min syn på dig bli densamma.
Densamma som förut.
Den syn jag har på dig idag kommer aldrig att förändras.
Varför ska allt vara så svårt i din värld? Varför blev jag tvungen att få ett så fruktansvärt fult slut?
Det fulaste!? Fy fan..
Ett slut på oss hade nödvändigtvis inte behövt vara ett totalt slut, ett slut på dig och mig som vänner..
Jag hade kunnat vara din vän.
Nu kommer du alltid vara den som svek mig och förudmjukade mig.
Alltid kommer du vara den som satt ett fult ärr i mitt hjärta som alltid kommer lämna spår i mitt liv.
Som jag aldrig kommer kunna glömma, hur gärna jag än vill.. gå vidare men aldrig någonsinn glömma.
Glömma hur illa du behanlade mig.. hur ni svek mig och fick mig att ifrågasätta mig själv, som flickvän och som vän.
Hoppas ni vet hur illa ni har gjort mig.
Ni är så många som hjälper mig igenom det här, fler än jag någonsinn kunnat tro.. det stärker mig när vänner som jag vet tyckt om dig, hör av sig och visar vilket hat du/ni framkallat hos dom.
Tack Lina, idag fick jag ett fint stöd!
Carolina och Kristina.. what would I be without you........ Ett vrak!
Tårka tårarna och gå vidare.
Jag lämnar aldrig din sida.
Hur skulle man kunna överge en så vacker människa?
Jag fattar inte det, men alla människo är tydligen inte vackra... Inte någonstanns
Söto, de kommer bli bra snart :) Ni har en skoj helg att se fram emot också, wiho! Ni kommer vara så snygga som vanligt. Saknar! <3
love you baby <3 finns alltid här
Jag har varit med om något väldigt liknande!
Min pojkvän nöjde sig inte bara med 1 av mina nära vänner. han tog båda två. förstår inte hur vännerna tänker. Hur kan man vara så frestad av sin kompis pojkvän? jävla desperata brudar....
Efter en tid då vi inte sågs ett dugg, och jag började försöka fatta intresse för andra killar(vilket inte var det enklaste, du kommer nog snabbt veta) Så slog det mig att varken "kompisarna" eller han var värd mer än en fis i rymden. Livet är för kort för att älta hur länge som helst. känslor tunnas ut. lättaste blev till slut men ändå det svåraste. Då han träffade en ny tjej,dom flyttade ihop och fick barn. men samtidigt hjälpte det mig.
Sen kan man tro att det ska underlätta av att man "tar sig lite tid och ska tänka"
Att tänka gör det hela oftast mycket svårare, försök sysselsätta dig den mesta tiden av dygnet.
Det jag ville förmedla är att jag vet att du fixar det här galant! Även om de tar lite tid, o det är nu det är som värst. Ta nya friska andetag, och se livet positivt.
Verkligen härligt också att du har en underbar syster som är med dig hela tiden
Tack för mig och kämpa på! kommer fortsätta följa din blogg!
/ Anna-stina
Tack tjejer.. ni är bäst!!
Till Stina: Gud va hemskt! Jag har ett helvette som de är nu men kan ändå ana hur det måste ha känts, två av ens vänner, va händer lixom? Måste ha varit hur jävligt som helst.
Men du har helt rätt, jag försöker verkligen hålla mig sysselsatt och tänka på annat, men ibland är det lättare sagt än gjort!
Men jag vet att jag kommer ta mig ur det här och med facit i hand kan jag bara tacka gud att det kom fram nu.. annars hade han fortsatt att behandla mig som skit.
Va kul att du följer bloggen, och tack för dina fina råd!
Ta hand om dig.. Kram :))
