Is this love?
Vad gör man när man kokar innombords men inte äns får möjlighet att koka över?
När man blir totalt överkörd, ignorerad, trampad, spottad på.. När en person är så blind så han inte äns ser när du gråter, när du bokstavligt talat kokar över och rinner ut över hela jävla golvet men ändå bara vänder ryggen till och går därfirån i en sjuk illiusion av att ingenting har hänt.
Innerst inne vet du kanske varför detta sjuka bettende bara upprepas istället för att förbättras.
Kanske vet kanske har du ingen aning.
Du vill ju hjälpa men får inte äns möjligheten och plötsligt är den där viljan att hjälpa som bortblåst och du vet inte vart du ska ta vägen.
När det att nått den punkten när kärleken som du så länge känt fortfarande finns kvar men nu är sammanflädad med ett hat som du inte tycks kunna släppa.
Så mycket önskningar, hopp och drömmar.
En sjukviljekraft som ständigt motarbetas.
Du känner att du kommit till en oändlig uppförsbacke.
Du anar att den är på väg att plana ut, att du kankse till och med är på väg mot en nedförsbacke.. du får hopp och krfat att kämpa vidare men berövas lika snabbt på hoppet och tappar lust och ork.
I det ögonblicket behöver man ett tecken från ovan.
Det behöver bara vara ett litet men vad gör man om man inte får ett?
Vissa saker är så självklara men ändå helt omöjliga att se en lösning på.
Om du fick möjlighet att se allt från en annan vinkel, se allt bara rinna över och se ett slut.. om du fick det skulle de bli lättare då?
